Offerdal har otroligt mycket att erbjuda när det gäller natur, flora och fauna. Sidan kommer att fyllas på efter hand - tipsa gärna om dina smultronställen!
Dessutom finns flera andra ställen utanför Offerdal, men ändå inom nära räckhåll, som är väl värda ett besök!

Upplev naturen här i Offerdal på ett sätt du aldrig gjort förr!
Foto: Anna Filén

Här, under Natur/vandring tipsar vi framför allt om natursköna områden och vandringsleder i relativt lättgången och lättnavigerad terräng. Missa inte att titta i menyn ovan för fler tips på sevärdheter och aktiviteter i naturen, till exempel fiske och fågelskådning!

För tips på fjällvandring i Offerdal, klicka här!

För att läsa mer om Offerdals djurliv, klicka här!

Innehåll:

• Karta över Naturreservat i Krokoms Kommun
  

Karta över Naturreservat i Krokoms Kommun:

Källa: Länsstyrelsen, Jämtlands Län

Blomsterfjället Ansätten / Oldflån-Ansättens Naturreservat:

Forsåsens Orkidékärr:

Fem kilometer öster om Föllinge, intill vägkorsningen mot Forsåsen finns ett intressant orkidéområde. Här finner man ett tiotal orkidéarter, t ex guckusko, brudsporre, Jungfru Marie nycklar, tvåblad, korallrot, spindelblomster och knärot. I marken finns gott om kalk och mineraler, som gör att många orkidéer trivs här. Från parkeringen går en kort stig in i granskogen fram till rikkärret. Hela kärret är spångat så att det ska vara lättillgängligt samtidigt som kärret skyddas mot att trampas sönder. Flera skyltar berättar om de olika orkidéerna och deras speciella livsvillkor. OBS! Alla orkidéer är fridlysta i Sverige.
Mer information: Föreningen Blomsterleden Tel: 0640-230 75, Anna-Lisa Göransson 0645-630 26

Hotagens Naturreservat:

En av landets främsta björnmarker finns här bland urskogar, kalfjäll, oreglerade sjöar och friska vattendrag. Sannolikheten att få se björnspår eller en björnrusa är ganska stor — och har du riktig tur kan du få syn på självaste nallen! Hotagens naturreservat ligger i nordvästra Jämtland och består av genuin vildmark. Det sjö- och myrrika fjällområdet utgörs av Hotagsfjällen och delar av omgivande skogsområden.
Merparten av själva fjällområdet är relativt flackt. De högsta topparna är Murfjället och Munsfjället som ligger på omkring 1200 meter över havet, men här finns också lägre toppar som Stensfjället, Gråberget, Skalfjället, Stor-Erfjället och Vinklumpen.
Nästan hela området är täckt av blockfattig, grusig och moig morän, vars ytformer ofta är väl utvecklade och vittnar om omfattande dödis-avsmältning. Man hittar vacker Rogenmorän till exempel norr och söder om Bäverfjället och öster om Murfjället. Uppe på fjällplatån har moränen lagt sig i kullar och mellan dem har ett stort antal småsjöar bildats.
Inom området finns två urskogsområden, Gråberget i öster och Tjärnafjäll i söder, som båda är mycket värdefulla ur naturvårdssynpunkt. Gråberget är länets förnämligaste och största urskogsområde med en stor andel grovstammig och högväxt granskog. De äldsta träden är drygt 350 år gamla! Urskogsområdet Tjärnafjäll sträcker sig från fjället Tjärnafjäll ända upp till Stor-Erfjället och består mestadels av granskog. Skogen är olikåldrig med högsta trädåldrar på cirka 400 år! Utöver dessa två har reservatet andra vidsträckta och urskogsartade naturskogar som är nästan helt opåverkade av skogsbruk.
Den mycket variationsrika och orörda naturen skapar en utmärkt hemvist för många djurarter. Här finns stora rovdjur som björn, järv, fjällräv och lo samt kungsörn, fiskgjuse och fjällvråk. Jaktfalk, pilgrimsfalk och berguv har också börjat häcka i området. I vattnen finns bäver och den ovanliga uttern och bland fiskarterna dominerar röding, öring och sik.
Ett flertal större sjöar finns i reservatet, till exempel Stor-Fulvurn, Stor-Stensjön, Fälpvattnet, Rörvattnet och Nils-Jonsavattnet. Dessutom finns det ett mycket stort antal mindre sjöar och fjälltjärnar. Sammanlagt är ett 40-tal vatten upplåtna för fiske.
Den helt oreglerade och numera naturreservatsskyddade Ammerån som flödar från Hammerdal och nästan ända till Hammarstrand har sina källflöden — den långsträckta Storån — i Hotagsfjällen.
Hela området präglas av samiskt liv och arbete, allt från lämningar från tidigaste fångstkulturen till dagens anläggningar. Kulturlämningarna är därför i huvudsak samiska, såsom kåta- och gärdesplatser. Värdefulla kulturmiljöer finns vid fjällgårdarna Almdalen och Bågavattnet. Vid Bågavattnet ligger också den samiska kulturmiljön Vinklumpens lappläger, ett gammalt vår- och höstviste som fortfarande används av Jiingevaerie sameby. Bågavattnet och Vinklumpen ligger strax utanför reservatet.
Största delen av reservatet är renbetesfjäll där Jiingevaerie sameby har åretruntmarker för renskötseln.
Vägbeskrivning: Det finns flera vägar in till Hotagens naturreservat. Sväng höger från väg 340 efter Valsjöbyn till Vinklumpen, eller sväng av mot Lakavattnet från väg 339 cirka 8 km öster om Laxsjö. De norra delarna av reservatet når du bäst från väg 342 mellan Strömsund och Gäddede. Vid Bågede svänger du söderut och följer vägen mot Munsvattnet.

Margitbrännans Naturreservat:

Nolasjöns Fäbodled:

Fäbodleden hittar man mellan Rismon och Enarsvedjan, norr om Landösjön. Leden är ca 1,5 mil lång och går mellan 8 fäbodar. Där gick man förr i tiden, för att buföra sina djur.
Vid varje fäbod kan man hitta en informationstavla med foton på hur det såg ut förr i tiden, samt information om vart man befinner sig och hur långt det är till nästa fäbod.
Om man inte vill vandra hela leden så kan man ansluta sig till den från Gammalbodarna, Hålsbodarna, Nybäckesbodarna eller Ängesbodarna.

Offerdalsbergs Urskog Naturreservat:

Offerdalsbergs urskog är en gammal, orörd skog med frodig växtlighet och en ljuvlig utsikt när du vandrar längs östbranten upp på Risbergets krön, bl a nyttjat av häng- och skärmflygare.
Det är ett litet fint urskogsreservat där du kan vandra i en högproduktiv skog som sedan lång tid är orörd av skogsbruk. Troligen gjordes den senaste och enda betydelsefulla avverkningen i slutet av 1800-talet och ett mindre uttag på 1940-talet.
Skogen består nu av mycket grov granskog av blåbärstyp med inslag av grova och högvuxna rönnar och björkar. Huvuddelen av skogen är 120-200 år, men granar på mer än 250 år är inte ovanliga. Den äldsta generationen är cirka 300 år gamla, alltså nära granens maximiålder.
Området ligger i en gammal kulturbygd och har givetvis utsatts för mänsklig påverkan under de senaste århundradena. Främst har det varit fråga om skogsbete. En fäbodvall ligger i områdets nordvästa del och den användes på sensomrarna och höstarna. Den var troligen i bruk till i början av 1900-talet. Myrarna, till stor del små starrmyrar, har utnyttjats som slåttermark.
En stig, som från början var en gammal anlagd hästväg, slingrar sig uppför branten från Västerberg. Vandringen upp är brant, men den är värd sitt pris. Här i östbranten har berget karaktär av sydväxtberg, med frodig och artrik vegetation och en härlig utsikt! Marken i reservatet är frodig tack vare Oldenskållans näringsrika skiffrar och gråvackor. Här hittas arter som trolldruva, stinksyska och kransrams. Strax utanför reservatet finns också en av Jämtlands största almar. Väl uppe på krönet är vegetationen magrare, med ett ganska stort inslag av tall.
Vägbeskrivning: Reservatet ligger drygt 2 mil nordväst om Krokom, efter väg 340 mot Lillholmsjö. Cirka 3,5 km norr om Tulleråsen, i Västerbergs by, finns parkeringsplats och vägvisare till reservatet.

Storholmsjö Urskog:

Stordelen av reservatet består av gammal granskog med hänglavar och utrotningshotade vedsvampar. Mitt i området finns en nyligen upprustad fäbodvall och i kanten på reservatet kan man skåda den ovanliga naturtypen blekeområde.
Tre fjärdedelar av det här reservatet består av 120-140 år gammal granskog, med enstaka granar i 200-årsåldern. Här finns rikligt med hänglavar och vedsvampar, till exempel de rödlistade arterna ostticka, stjärntagging, violmussling, doftticka, doftskinn, lappticka, rosenticka, harticka, rynkskinn, ullticka, stor aspticka, gammelgranskål samt brunpudrad nållav och vitpudrad svartspik.
Längs vänstra kanten av reservatet finns en liten bäck och i sydost angränsar området mot kalkblekesjön Grönvattnet. Blekesjöar är mycket ovanliga i Sverige och världen, men är relativt allmänna i Jämtlands kalkrika kambrosilurområde, samt på Gotland och i Skaraborgs län. Blekeområden utgör ofta livsmiljö för sällsynta och hotade arter.
På Holmbodarnas fäbodvall mitt i reservatet finns det betesdjur sommartid och samtliga byggnader restaurerades 1999-2000. Det finns också några byggnader kvar på fäbodvallen Skjälderbodarna, men här finns inga betesdjur. Skogsbete har förekommit ända in på 1970-talet, framför allt i närheten av fäbodvallarna där det är mycket örtrikt.
Mer än hälften av reservatet är mycket örtrikt och det finns flera stråk med arter som indikerar kalkrikedom, till exempel ormbär, nordisk stormhatt och kransrams. Här finns också orkidéerna jungfru Marie nycklar, spindelblomster och grönyxne.
Följ en naturstig med informationsskyltar så får du veta mera. Naturstigen är ca 1 km lång endast markerade med vitmossa i träden.
Mer information: Föreningen Blomsterleden, Tel: 0640-230 75, Familjen Hedman, 0645-410 34
Vägbeskrivning: Från Föllinge kör man västerut mot Lillholmsjö och sedan vidare till Storholmsjö by. Vägen från byn Storholmsjö mot Åkersjön passerar genom reservatet.

Svenskådalens Naturreservat:

Skogsklädda dalgångar bland kuperade fjällmassiv, alldeles på gränsen till Norge. Inte så tillgängligt för bekvämt friluftsliv, men ack så uppskattat av den verklige frilufsaren!
Svenskådalen är ett mycket stort fjäll- och skogsområde som präglas av de två underbart skogbevuxna och myrrika dalgångarna Svenskådalen och Stor-Burvattnet, med omgivande fjällmiljöer. Svenskådalen och sluttningarna ner mot Stor-Burvattnet är bevuxna med gammal skog som klassats som urskogsartad.
Burvattnet och Mjölkvattnet är två långsträckta sjöar som ligger i dalgången mellan de mycket kuperade fjällmassiven Sösjöfjällen och Oldfjällen. Sjöarna ligger inom reservatsområdet men blev kraftigt reglerade 1943 och ingår inte i naturreservatet. Däremot är det oreglerade vattensystemet Svenskån-Jävsjön-Jävsjöströmmen-Holdern-Holdersströmmen ett mycket värdefullt inslag i naturreservatet.
En vandring i Svenskådalens naturreservat passar utmärkt för den som vill söka sig fram på egen hand. Här finns inga leder eller andra serviceanordningar. Stora delar av området är därför relativt svårtillgängliga, men kan nås från den enskilda vägen öster om Torrön eller den enskilda vägen till Mjölkvattnets sydspets. Sluttningen ner mot Stor-Mjölkvattnet längst i söder är mycket brant och otillgänglig - men en värdefull viltbiotop!
Hela området präglas av samiskt liv och arbete, från gamla lämningar av fångstkulturen till dagens anläggningar. Renskötseln bedrivs av Kalls, Njaarkes och Jovnevaeries samebyar och hela reservatet är åretruntmarker för renbete.
Längst i väster når reservatet fram till Skäckerfjällens naturreservat. De båda reservaten sträcker sig en lång sträcka längs riksgränsen till Norge.
Vägbeskrivning: Den västra infarten till området är via Björkede/Jävsjön nära norska gränsen. Åk väg 336 till Kallsedet och sväng norrut där. Söderifrån går det att åka bil till Mjölkvattnet. Dit kommer du genom att svänga västerut mot Frankrike i Rönnöfors.

Torpstigen, Almåsabygden:

För att dela den upplevelse det innebär att i all enkelhet ströva mellan de nu försvunna människornas hem, har en torpstig iordningställts på initiativ av Offerdals Hembygdsförening. På de platser man har lyckats identifiera har skyltar satts upp med den kunskap som samlats om dem som bodde just här. Längs stigen mellan platserna finns snitslar och skyltar märkta med en vandrarsymbol, så att man inte ska gå vilse. Var uppmärksam och håll utkik efter skyltarna med vandraren.
Rekommendationen är att börja vandringen från Almåsa. På vandringen kommer du att passera Almåsa, Ekeberg, Bäcken och Grötom. De flesta av torpen var soldattorp, där indelta soldater med familjer bodde. Soldaterna skulle vara beredda att rycka ut i händelse av krig. De tillhörde "Offerdals Milice", som det står i husförhörslängderna, och de tillhörde varsin rote. Soldaterna var anställda av bönderna i varsin rote- dessa bönder var skyldiga att hålla sig med indelt soltat. För varje rote fanns ett ryttarhärbre där den militära utrustningen förvarades. Den fick bara tas fram i händelse av krig, inspektion, övningar och liknande. Nyckeln till härbret förvarades hos någon av rotebönderna.
Man kan bli besviken över att inte finna några hus på de övergivna torpen, ibland knappt ens grundstenarna. Ofta har torpen plöjts bort då de nu ligger på brukad åkermark. Detta lämnar dock mer utrymme åt fantasin. Det är slående hur stilla och rofyllt det är på de platser där det förr bodde människor. Vi får själva tänka oss att här har fötts barn, bakats bröd, mjölkats kor och piskats mattor. Här har sten brutits för hand på oländiga åkrar, barn har stojat, lekt och slagits och kvinnor har gråtit hjärtslitande när en älskad make dött. Detta är de försvunna människornas kulturlandskap där de skrattat, arbetat, känt gemenskap, älskat, löst problem, skämtat, sovit, ätit och levt.

Tysjöarna, Krokom:

Tre kilometer väster om Östersund, nära E14 ligger Tysjöarna - troligen världens största blekeområde! Bleke är en form av kalk (98% kalciumkarbonat) som har fällts ut ur kalkberget tack vare den lilla mängd koldioxid som finns i vanligt vatten. När det kalk rika vattnet kommer i små bäckar ner i stilla vatten, fälls kalken ut och sjunker till botten som ett gråvitt slam - bleke. I området runt Tysjöarna finns kalkrikt berg, därav mängden bleke. Här finns dessutom minst 16 arter orkidéer. Under inventeringar har botaniker funnit 335 kärlväxter, 38 mossarter 49 arter lavar. Sedan i början av 1970-talet är Tysjöarna fågelskyddsområde.
Hela området runt Tysjöarna är ett enda stort rikkärr. Namnet rikkärr säger vad det är fråga om - våta kärrmarker med en rikedom av olika växter. Särskilt skogssluttningarna öster om sjöarna är rika på många arter av annars mycket sälsynta orkidéer som t ex guckosko, skogsfru, nattviol, tvåblad.
Mer information: Föreningen Blomsterleden Tel: 0640-230 75, Curt Lofterud Tel:0640-230 75

Vikekärret (Acksjön), Rödön:

Vikekärret är idag ett blekeområde och ett märkligt orkidékärr. Här växer orkidéer som blodnycklar, korallrot, brudgran, tvåblad, flugblomster, ängsnycklar, guckusko och Jungfru Marie nycklar. Särskilt imponerande är det att besöka kärret i mitten av juni til midsommar när Guckoskon blommar i otroliga mängder!
Vikekärret ligger ca 1 km nor om västra brofästet vid bron mellan Frösön och Rödön.

Vägskälets Naturreservat:

Vägskälet är ett bra exempel på hur en skogsmark kan se ut 170-180 år efter en skogsbrand. Här finns intressanta svampar och den ovanliga örten lappranunkel.
Reservatet ligger i en nordsluttning och består av en mer än 170 år gammal tät granskog. Den kraftiga tillväxten under skogsbeståndets tidiga år, samt det tunna humustäcket med tydlig kolhorisont, tyder på att hela området brann någon gång kring 1810-1820.
Hela skogen gör intryck av att vara äldre än den verkligen är. Här finns gott om gamla grova aspar och björkar samt inslag av andra lövträd. Många granar är toppbrutna och alldeles fulla av tagellavar. Området är mycket litet kulturpåverkat, men en tidig självgallring har skett i beståndet så det finns rikligt med löv- och granlågor i olika åldrar.
Vägbeskrivning: Reservatet ligger 12 km nordväst om Föllinge. Kör väg 833 från Föllinge mot Skärvången. Avtagsvägen som leder till reservatet ligger i byn Vägskälet.

Önets Naturreservat:

Ett fantastiskt stycke natur är bevarat i detta lilla reservat. Stora aspar och sälgar och fantastiska grästuvor ger en riktig trollskogskänsla! Önets naturreservat är ett litet, lättillgängligt och sevärt reservat i Krokoms kommun.
Genom området går en 600 meter lång stig som passerar mycket stora, gamla aspar och stora sälgar fulla av lunglav. Medelåldern på skogen är 150 år och det är sällan man hittar så gamla aspar och sälgar. Några av dem är så tjocka att det krävs två vuxna personer för att nå runt! De gamla lövträden är också en av orsakerna till att det finns ett rikt fågellivet i området.
Det var ornitologen Nils Nilsson som 1947 avsatte en bit egen mark för att skydda detta fina område, och trots att det är lite naggat i kanten av en kraftledning så har det bevarat sin ”trollskogskänsla”. En del av reservatet är fuktigare och här finns de mest fantastiska grästuvor som osökt för tankarna till rufsiga trollhuvuden! Vägbeskrivning: Reservatet ligger strax norr om E14, cirka 3 km öster om Ytterån och ungefär 3 mil väster om Östersund. Vid E14 står en reservatskylt där stigen till reservatet börjar.