”Glååm ti bakkspägla”
Gu’ss frä at dekk allehop! Hen here kjörsen sitt mæ som ti’n buss. Mæ sitt på vårså e sii om gången å glååm våränner e nakka. Om mæ ske få si nån mär än presten å kjörsvärdan e syna, då gjett mæ venn oss om.
Ti bussom ha chaufföran ’n bakkspägel. Når mæ ååk kan mæ si syna på chaufföra te bakkspägla.
Hen here körsen sir mæ ingen bakkspägel längst frami. De e bære kantoran som ha’n bakkspägel på kjörsorgla. Män frami kjörsen sir mæ e stor e altartavel. Mæ sir nagå som ha hänne för snartt tvo tusn år sæn.
Je tötjå attn de e bra att mæ begynn ’n henn vakå mä te å samles hen here körsen.
De står ti bibla attn ”Ingen ha sitt ’n Gud, män ’n Jesus ha synt ta håre ’n Gud e.” (Joh 1:18). ’N Johannes skriv att ’n Jesus komme som ’n hämvendar. Je ske läsa innate så får du höör: ”Hän komme at dom som va häns, män dom som haaul ehop mæ’a tog int emot ’n.” (Joh 1:11)
Jaa, mæ sir på’n henn altartavla hårre dom gjool mæ’a Jesus. Sån gjol dom fast hän hadd synt ta hårre ’n Gud e. Hän bote dom som va sjuk. Hän brydd se om småstårsan å småsträkan å så tåkker dän som kenne se på sia om de ännran. Hän haul på vå dom unnre öve, å hän förlåte dom de dom had synne. Hän gjool bære gott.
Du ha sekert hartt måång gånga de prestn stått henen å velsigne de’. De gångan sä’n: ”Herren sign deg å beväre de, Herren lett syna si lyys öve de’ å væ de nådå. Herren veen syna si at de’ å gir deg fräa si.” –De e dæ ’n Gud ha gjort gjönom ’n Jesus; hän ha venne syna si at oss.
På Offerdalsvakå kom mæ te å glååm ti bakkspägla, å si hårre de va för e tin.
Mæ ha mötjå å ler oss ta de’ som ha henne lenger tebaks. Mæ kan få si hårre de går om mæ veen ryggen at a Gud å int vill väta ta’a. Mæ kan få väta hårre de går når mæ venn oss at a Gud å tar emot’a å.
’N Gud ha venne syna at oss gönom ahlt hän ha skapa å”
Glåm dekk ekring hen e Offerdal. Vå fint de e mæ Åldklumpa, å de änner fjella, Hellbärge å all de änner bergja. Huvva vå skog hän ha gidd oss, för å inte täla om sjöan, forsan … Jaa, nog kan mæ sää attn ’n Gud ha synt ta se e Offerdal.
Kiik bakett. Kiik at siom. Kiik framett. De siste kanske mæ ha gjortt för lite på Offerdalsvakå; kike framett. Vå ske du och je leemn at barnom; at offerdalingom som int e född än?
Först når mæ ha siktn rånt om vät mæ håre mæ ha e nånen. Mæ kan ler oss ta både misstagom mæ gjort, å framgångan mæ ha hadd för e ti’n.
Än dag ske du å je leemn Offerdal, å int’ bäre Offerdal uttan n henn värla. De e nagå som mæ ha lätt å glööm, män de e huskut viktut att mæ int taapp siktn framett hellla.
De va inte shlut mæ a Jesus når dom hadd tege ne’n ta korsan. Hän vårt lävanes egjänn. På de vise ha’n gidd oss hoppe för framtin. –Nånen vill je frååg de’: Hårre ha du ne mæ a Gud edag? Je fråg int hårre du hadd’e egår. Int fråg je hårre du ha tänkt du ske ha e mæ’a Gud e måra, uttan just nånen.
Offerdalsvakå rekk int häle live, män sir du de ekring kan du få hjälpa för häle live. ’N Gud ha venne syna si at de’ gjönom Bibeln, skapelsa å ’n Jesus.
|
