Mycket arbete kvarstod dock ännu för kyrkogårdsutformningen och arbetena fortsatte. Vid visitationen 1928, då Biskop Lönegren besökte Rönnöfors för fjärde och sista gången, besågs också kyrkogården. Vid besiktning av gravkapellet påpekades, att ett enkelt korsprytt altare och ett målat bibelord på bakre väggen skulle i hög grad förhöja kapellets alltför torftiga utseende. Någon trädplantering å kyrkogården ansågs också vara behövlig. Under åren 1929-1931 slutfördes arbetena å kyrkogården och en del planteringar utfördes i enlighet med trädgårdskonsulent Per Zetterströms råd och anvisningar. Den 15 april 1931 upprättade han slutgiltigt förslag till plantering m.m., vilka planteringar även verkställdes samma sommar. På grund av de omfattande och tidsödande arbetena hade hela anläggningen med gravkapellet dragit betydande kostnader, men Rönnöfors hade äntligen fått en vacker och stämningsfull kyrkogård.

Under de följande 25 åren har endast mindre omplanteringar vidtagits å kyrkogårdsområdet. Däremot har både mindre och rätt betydande reparationer måst företagas å gravkapellet.

Som vi tidigare sett i denna redogörelse blev bönhuset färdigbyggt år 1862. Under de påföljande 35 åren finnes i protokollen ingenting nämnvärt att återge om denna byggnad. Dock omtalas i ett protokoll från kyrkostämman den 28 mars 1886, att församlingen beslutat överflytta Offerdals kyrkas gamla orgelverk till Rönnöfors kapell, såvida Rönnöfors kapellförsamling ville bekosta dess ditfraktande och uppsättning. Rönnöfors utnyttjade emellertid icke detta erbjudande, utan bönhuset var under många år utan musikinstrument. Sedan inköpte så småningom Jonte Persson, Backen, en kammarorgel för medel, som hopsamlats inom kapellaget. Denna användes till 1908, då ett orgelharmonium inköptes från Mattmar för 250: – kronor och fick tjänstgöra till år 1941.

Vid stämman den 27 december 1897 beslöts, att ett nytt impregnerat spåntak skulle läggas å kapellet. I statsförslaget för 1898 upptogs också ett belopp på 300: – kr. för detta ändamål. Såsom kommitté och tillsyningsmän för arbetets utförande valdes faktor N. Andersson, Rönnöfors, och Nils Ersson i Rännön. Den 20 februari 1898 antog stämman ett anbud av sågbyggaren Olof Jönsson, Önet, att för 100: – kronor täcka taket å kapellet. Vid samma tillfälle ansågs Jonas Perssons i Räcken anbud för spån å 7: – kr. tusendet vara för högt, men kommittén torde ej ha kunnat erhålla något billigare. I varje fall framgår det, att arbetet i fråga blivit betydligt dyrare än beräknat. Den 20 augusti beviljade nämligen kyrkostämman ytterligare 200: – kr. för att täcka uppkomna merkostnader, och detta reparationsarbete torde alltså ha dragit en kostnad av omkring 500: – kronor. År 1898 uppsattes också nya takrännor. Bönhuset eller kapellet började dock vid denna tid att bli mycket förfallet. Det var uppfört av liggande timmer med mossa mellan stockarna och hade välvt innertak av grova ohyvlade plankor. Det var 18 meter långt och 9 meter brett. Ingång fanns å sydöstra långsidan, men förstugbro saknades. På sydvästra gaveln fanns en liten sakristia utan särskild ingång. Invid sakristian inne i bönhuset var uppförd en enkel altarrund med altare och vid ena väggen en predikstol. Vid nordöstra gaveln var en liten orgelläktare placerad. Av detta framgår, att inredning och inventarier då var vända i motsatt riktning till den placering, de senare fick efter kapellets fullständiga reparation år 1918. Brädfordring saknades både ut- och invändigt, innanfönster och värmeanordning likaså. Följaktligen var kapellet mycket kallt vintertid. På grund därav började man i början på 1900-talet att hålla gudstjänsterna i Rännö skola, som uppbyggdes åren 1894 -1895. Kapellet var helt omålat och hade förutom bänkar ytterst få inventarier. Blott en sak var av stort värde, nämligen den s k Offerdalskalken, som utförligt beskrivits under uppsatsen "Offerdals kyrka".

I anledning av kapellets förfall och framställda önskemål om dess reparation vid visitationen 1906 höll kyrkoherde F Wimmercranz sammanträde med befolkningen i Rönnöfors den 21 oktober och 23 december, 1906, innan frågan kom upp i kyrkorådet och kyrkostämman år 1907. Vid nämnda sammanträden i Rönnöfors hade beslutats att till Offerdals församling och kyrkostämma överlämna Rönnöfors kapellkassa å kronor 419:52 emot villkor, att församlingen å tog e sig att dels snarast möjligt verkställa följande reparationsarbeten:

1. stenfotens bättrande och cementerande till en beräknad kostnad å kr. ............................. 100: –
2. kapellets brädfodring och målning utvändigt till en beräknad kostnad å kr. .......................... 500: –
3. Tillbyggnad av med tak försedd förstugbro till en beräknad kostnad å kr. . .......................... 100: – i. tillbyggnad av särskild ingångsbro t. sakristian till
en beräknad kostnad å kr. ........................ 50: –
Summa kr. 750: –

dels ock, så fort omständigheterna medgiva, även invändigt brädfodra kapellet, förse det med värmeanordning och innanfönster, försätta dess inredning i ett värdigt skick, uppföra en mindre klockstapel och anskaffa en klocka samt inköpa en orgel.

Vid kyrkorådets sammanträde den 6 januari 1907, då frågan om kapellkassans övertagande behandlades, beslutade rådet enhälligt ingå till stämman med förslag att övertaga nämnda kassa i enlighet med de villkor, som föreslagits från Rönnöfors. Dock med det förbehållet, att för närvarande endast de 4 först uppräknade arbetena skulle verkställas. Samtidigt gjorde kyrkorådet det uttalandet, att kapellet vore en församlingens egendom, samt att däri hållna gudstjänster vore församlingsgudstjänster och icke enskilda andaktsstunder, varför hållandet av lämplig lokal måste anses åligga församlingen. Den 27 januari 1907 godkände stämman rådets förslag samt utsago vid samma tillfälle herrar Nils Ersson, Rännön, som invalts i kyrkorådet den 9 december 1906, Nils Andersson i Rönnöfors samt N. A. Linde i Rännön att med anlitande av någon sakkunnig person efter eget val låta verkställa de beslutade arbetena för en beräknad summa av 750: – kronor. Dessutom skulle de, om de funne så behövligt, låta stryka taket med någon skyddsvätska. Övriga ifrågasatta förbättrings- och prydnadsarbeten skulle däremot regleras senare genom nya kyrkostämmebeslut. Nämnda kommitté började redan samma år att verkställa reparationerna. Men redan från början uppstod vissa svårigheter, vilket framgår av kyrkorådets protokoll den 19 september 1907 och stämmans dito den 29 i samma månad. Sistnämnda protokoll återgives in extenso: "Kommitterade för verkställande av vissa reparationer å Rönnöfors kapell hade anmält, att vid anställd auktion å arbetena, vartill förut av stämman anslagits 750: – kr., intet antagligt anbud avgivits, ävensom att vid granskning av byggnaden funnits nödigt att utöver förut ifrågasatta arbeten uppsätta 7 st. pilistrar för väggarnas stödjande. Kyrkorådet hade nu föreslagit:

1. att anslaget till samtliga ifrågasatta arbeten skulle höjas till högst 1 200: – kr.

2. att samma kommitterade skulle erhålla uppdrag att ånyo söka bortauktionera arbetet med föreskrift, att dels icke för stora anspråk skulle göras i avseende på stenfotens jämnhet, dels inroparen skulle äga rätt att först nästkommande vår börja arbetet och sålunda kunna under instundande vinter anskaffa och framföra materialet.

Kyrkostämman beslöt först, att i avseende på arbetets utförande följande bestämmelser, som kyrkorådet föreslagit i punkt 2, och därefter, att högst 1 300: – kr. skulle för ändamålet anslås."

År 1908 upptogs de ovan beslutade reparationsarbetena av kapellet samt inköptes, som vi också tidigare sett, ett större orgelharmonium från Mattmar för 250: – kr. Dessutom beslutade kyrkostämman den 24 maj, att ett anslag på 75: – kr. skulle utgå för ordnandet av en enkel festlighet vid avslutandet av de yttre reparationsarbetena å kapellet, vilka fullbordades under åren 1909-1911.

Kyrkorådet började nu inrikta sig på den inre restaureringen m m. För upptagande av denna fråga hade 'kyrkorådet låtit arkitekten Edv Dahlbäck, Falun, uppgöra ritningar. Dessa föredrogs i kyrkorådet den 27 juli 1913. Till dessa ritningar avgav rådet ett ändringsförslag och yttrande, varefter de remitterades till arkitekt Dahlbäck för omarbetning. Sedan de återkommit, 'behandlades de på nytt i kyrkorådet den 16 november 1913. Det ansågs då, att de borde ytterligare förenklas. Det uppdrogs åt herrar L Edholm och N A Linde (invald i kyrkorådet den 11 december 1910) att i samråd med byggmästaren N A Holm upprätta kostnads- och materielförslag till dessa ritningar med de förenklingar, som föreslagits av rådet. Detta gällde i all synnerhet tornet.

Stämman behandlade ärendet den 30 november 1913, där det bland annat heter: "Sedan kyrkorådet dels låtit uppgöra förslagsritningar till Rönnöfors kapells inredning och tillbyggnad med torn och sakristia, varvid tornet och orgelläktaren skulle förläggas i byggnadens västra del samt altaret och predikstolen i 'byggnadens östra, samt genom utsedda kommitterade, herrar N A Holm, L Edholm och N A Linde, låtit utarbeta en kostnadsberäkning, varvid likväl i avseende på tornet en enklare konstruktion än den i ritningen föreslagna skulle läggas till grund för beräkningarna; framlades den så beredda frågan till kyrkostämmans avgörande, med föredragande av kostnadsberäkningen, som uppgick till 13 850:– kr, näml. för tornet kr 4 300:–, för sakristian kr 1 220:–, för inredning kr 8 330:–."

Efter diskussion och omröstning beslutades, att kapellinredningen skulle verkställas enligt Dahlbäcks förslag, dock med de av kommittén föreslagna förenklingarna. Tornet däremot skulle uppföras enligt Holms förslag.

För kostnadernas bestridande skulle under fyra år utdebiteras 2 500:– kr. per år, summa 10 000:– kr. Resterande 4 000:– kr skulle tagas ur kyrkokassan. En kommitté, bestående av herrar A Kjelsson, N Lindholm och Erik Andersson, Vejmon, skulle uppgöra slutgiltigt förslag och upprätta och till Kungl Överintendentsämbetet översända begäran om fastställelse därpå.

Vid kyrkorådets sammanträde den 6 september 1914 förelåg en skrivelse från ovan utsedda kommitterade. De meddelade däri, att de till Kungl Överintendentsämbetet översänt en i förhållande till arkitekt Dahlbäcks ritning förenklad plan samt att förste intendenten professor Classon i anslutning därtill uttalat, att han i vissa väsentliga delar ej kunde gilla arkitekt Dahlbäcks ritning. I sin skrivelse poängterade kommittén vidare, att den å sin sida ej heller ansett sig kunna uppgöra ritningar enligt professor Classons anvisningar utan ville inhämta kyrkorådets mening och avvakta den åtgärd, som kyrkorådet kunde finna lämplig.

Vid granskning av professor Classons anmärkningar befanns, att dessa till större delen var riktade enbart mot Dahlbäcks förslag, men däremot hade han icke alls tagit ställning till de av stämman beslutade förenklingarna. Rådet uppdrog därför till herr L Edholm att i samråd med kyrkoherde F Wimmercranz göra en sammanfattning av kyrkostämmans beslut om tillbyggnad och inredning av Rönnöfors kapell, och låta denna sammanfattning ligga till grund för en ny ritning. Kyrkostämman skulle föreslås att vidhålla sitt förra beslut samt att ny ritning skulle upprättas i enlighet härmed, och därefter skulle stadfästelse sökas på nytt.

Vid kyrkostämman den 11 oktober 1914 föredrogs Rönnöfors-kommitténs skrivelse av den 20 juli 1914 rörande professor Glassons anmärkningar jämte kyrkorådets ovan gjorda uttalande samt ett av herr Edholm och kyrkoherde Wimmercranz uppgjort sammandrag av förut beslutade åtgärder med några jämkningar. Stämman godkände därefter kyrkorådets förslag i enlighet med det uppgjorda sammandraget. Dessutom godkändes också landsfiskal A Kjellssons begäran att få avgå ur byggnadskommittén och i stället invaldes N A Linde, vilken även utsågs till kommitténs ordförande.

Kommitterade, herrar N A Linde, N Lindholm och Erik Andersson, synes så småningom ha övergivit tanken på ombyggnad av kapellet i Rönnöfors i enlighet med arkitekt Dahlbäcks ritningar och förslag. Vid kyrkorådets sammanträde den 9 januari 1916 föreligger nämligen nya fullständiga ritningar, uppgjorda av arkitekt Knut Gyllenkreutz, Östersund, och daterade den 3 december 1915. Under granskning av detta förslag påpekades, att tvenne viktiga lärdomar vunnits under den gångna väntetiden, "nämligen först, att det visat sig vara möjligt att åstadkomma en efter kyrkostämmans mening och beslut lämpad enkel men fullt värdig predikolokal inom den kostnad, som kyrkostämman anslagit; för det andra, att det lika tydligt visat sig, att om ett sådant eller liknande förslag skulle undergå granskning av Kungl. Överintendentsämbetet, åtminstone även den fordran skulle framställas, att byggnaden utvändigt, såsom med avseende på fönstrens läge och yttertakets höjd m m, finge ett mera kyrkoliknande utseende."

Med anledning härav framställde kyrkvärden L Edholm förslag, att rådet skulle föreslå kyrkostämman, att dess beslut den 30 november 1913 rörande ritningarnas underställande av Kungl Överintendentsämbetet skulle bortfalla och i stället besluta, att omedelbart och enligt nu föreliggande ritningar med de smärre förenklingar, som möjligen kunde anses lämpliga, låta verkställa inredning och tillbyggnad vid Rönnöfors kapell. I detta förslag instämde kyrkorådet enhälligt. Förslaget omfattade 4 punkter, vilka samtliga vid kyrkostämman den 16 januari 1916 antogs såsom stämmans eget beslut. De fyra av stämman fastställda besluten var:

1. att kyrkostämman – med ändring av den punkt i beslutet den 30 november 1913, att ritningarna till kapellets inredning m.m. skulle underställas Kungl. Överintendentsämbetets prövning – måtte besluta att omedelbart gå i författning om ifrågavarande arbetes utförande enligt arkitekt Gyllencreutz' ritningar samt för detta ändamål utse en byggnadskommitté å tre personer;

2. att befullmäktiga denna kommitté att bortsätta arbetet samt att med blivande byggnadsentreprenör uppgöra om sådana detaljändringar, som utan olägenhet kunde göras;

3. att föreskriva, att arbetet skulle vara färdigt den l januari 1918;

4. att till kommitténs förfogande ställa dels de redan för ändamålet genom uttaxering influtna medlen, kronor 5 000:–, dels de 2 000:– kronor, som under år 1916 kom att inflyta, dels slutligen såväl de 3 000:– kronor, som under nästa år kom att uttaxeras, som ock vad i övrigt erfordras att utbekommas ur kyrkokassan, intill 4 000:– kronor."

Till byggnadskommitté valdes herrar N A Lindholm i Kaxås, J IT Sälldin i Rönnöfors och Erik Andersson i Vejmon Till ovanstående ändringsarbeten tillkom kyrkostämmans beslut den 3 september 1916 om att ett nytt tak av handkluven spån skulle påläggas kapellet och att ett anslag härför å 500:– kronor skulle upptagas i staten för 1917.

Kommittén för kapellets nyinredning samt ombyggnad och tillbyggnad med torn och sakristia satte omedelbart igång med förberedelserna för arbetets utförande och bortsättande. Som entreprenör antogs byggmästaren N A Holm, Offerdal. De olika arbetena var färdiga i god tid före den l januari 1918, ty redan i december 1917, första söndagen i Advent, kunde återinvigningen äga rum. Den förrättades av prosten F Wimmercranz, assisterad av komminister Johannes Åkerberg, Mattmar, sedermera komminister i Rönnöfors.

Invigningen av kapellet blev en stor glädje- och högtidsdag för befolkningen i Rönnöfors. Efter denna invigning började också kapellet alltmera nämnas som kyrka. En del önskemål förefanns dock ännu såsom anskaffande av kyrkklocka m.m. Denna fråga löstes snart nog. ty i kyrkorådets protokoll av den 3 mars 1918 och stämmans dito den 10 mars samma år omtalas, att församlingen tacksamt emottagit en donation på 1000:– kronor till kyrkklocka i Rönnöfors. Donator var f d hem äg Olof Aspgren, Bångåsen. Ännu en donation å lika stor summa av hem äg Anders Jönssons i Vejmon änka, Märet Jönsson, möjliggjorde snart anskaffandet av klockan. Den är gjuten i Stockholm 1920, och man fick första gången lyssna till kyrkklockeklang den 28 november 1920, sedan prosten Wimmercranz hållit ett invigningstal.

Rönnöfors hade nu fått en värdig gudstjänstlokal. Vid visitationen lördagen den 23 juli 1921 uttalade också biskop Ernst Lönegren vid samtal med kyrkoråd och förtroendemän sin glädje över församlingens villighet att bekosta restaureringen av Rönnöfors kapell. Dock ville han ha till protokollet antecknat, att församlingen enligt hans mening varit skyldig att förvärva Kungl Maj:t medgivande till den utförda ombyggnaden, som i vissa enskilda delar skulle ha fordrat ett mera sakkunnigt utförande.

Vid biskop Lönegrens besök i Rönnöfors under nämnda visitation, hälsade visitator, sedan han predikat över Joh. ev. 4:46-53, den församlade menigheten välkommen och uttalade sin glädje över att församlingen sedan senaste visitationen erhållit fast anställd komminister och fått sitt kapell grundligt restaurerat. Dessutom påpekade han, att ökat ansvar och nya förpliktelser följde med denna kraftiga utveckling. Visitator manade därefter till troget bruk av de ökade församlingsförmåner, som vunnits, så att ett sunt och rikt församlingsliv, närt av evangelium och Herrens nattvard, måtte få framväxa till välsignelse för hela bygden. Särskilt lade han de äldre på hjärtat att med kärlek vårda sig om den uppväxande ungdomen. Vid samma tillfälle uttalade biskopen också ett erkännande tack till dem, som med gåvor av kyrkklocka, ljuskronor, kandelabrar m.m. ihågkommit kapellet. Visitator hoppades, att utgivande och sammanhållande kärlek också skulle bära och prägla det inre uppbyggelsearbetet, då man nu hade kapellet som andlig medelpunkt.

Under 1920 och 30-talet företogs endast några mindre renoverings- och ommålningsarbeten å kapellet samt vissa uppsnyggningar till visitationerna 1928 och 1936. År 1936 uppsattes staket kring kyrkoområdet. Därvid uppmurades vid ingången till kyrkan grindstolpar av den för orten karakteristiska skifferstenen och konstsmeden Nordling, Trångsviken, gjorde två vackra järngrindar, vilka utfördes med de kyrkliga symbolerna I.II.S. samt försågs, med tanke på den gamla järnbrukstiden, med hammare, tång och städ. År 1938 började också kyrkorådet att planera för bättre uppvärmning av kapellet och i statförslaget för 1941 upptogs 5 000:– kronor till ny värmeinstallation.

Rönnöfors gamla kyrka, sådan den tedde sig, enkel och ren i stilen, vitmålad med röd altarring och altarbeklädnad, var ljus och trivsam, särskilt sommartid eller t.ex. vid konfirmation, när den pryddes med björkar till en verklig sommarkyrka. Såsom vi tidigare sett funnos vackra malmkronor, tillkomna genom insamling, samt altarljusstakar skänkta från Vejmon. Altartavla saknades, men ett fönster i konstglas föreställande "Den gode herden" placerades år 1930 ovanför altaret. Detta fönster hade tillkommit genom den kollekt, som årligen under konfirmationshelgen brukade upptagas "till kyrkans prydande". Ett förgyllt träkors på altaret flyttades därvid till gravkapellet. Senare erhöll också kyrkan i gåvor en altarduk i linne av kyrkliga missionssyföreningen, ett antependium av rött linne och ylle, komponerat och ritat av Libraria, vävt och sytt av fru Siri Boman, en sjuarmad ljusstake av framlidna komminister och fru Åkerberg och en brudkrona, värd 740:– kronor, av kyrkliga ungdomskretsen. Söndagen den 19 januari 1941 hölls den högmässa, som i denna kyrka skulle bli den sista. Under högmässan började brandrök tränga in i kyrksalen, och det dröjde ej länge förrän kyrkan stod i ljusan låga. Släckningsarbetet försvårades genom den rådande starka kylan, som gjorde, att vattnet frös i slangarna. Vattenbristen gjorde sedan sitt till, att det blev omöjligt att begränsa elden. Alla inventarier räddades och på sistone även kyrkklockan från det brinnande tornet. I väntan på att en ny kyrka skulle uppföras uppsattes klockan i en stapel, där den skulle ringa vid begravningar och till helg. Men kristiden och dyra materialkostnader gjorde att kyrkbygget måste uppskjutas. Under denna tid höllos högmässogudstjänsterna i Rännö skola och ute i byarna. Efter ansökan hos Domkapitlet erhölls den 17 nov 1943 tillstånd att i Rännö skola anordna nattvardsgång. En församlingssal uppfördes dock så småningom, då bygden ju var i trängande behov av en sådan, och den tjänade väl sitt ändamål som gudstjänstlokal tills den nya kyrkan uppfördes.

Den brunna kyrkan var med inventarier försäkrad för 47 000:– kronor, vilket ungefärligen motsvarar byggnadens värde. De räddade inventarierna värderades till 3 720:– kronor, varför den utbekomna försäkringssumman utgjorde 43 280:– kronor.

Det var med vemod befolkningen i Rönnöfors med omnejd såg sin gamla kära kyrka i ruiner. Den hade dock genom långa tider varit en samlingspunkt med många goda, härliga minnen från olika gudstjänster och sammankomster. Nu är emellertid glädjen stor, när en ny kyrka blivit uppförd och den hundraåriga drömmen om en stenkyrka i Rönnöfors blivit verklighet. Alltfort tro vi, att den är ett centrum för bygdens liv. Den är en tillflykt i sorgens tider men också ett rum för glädjen, en allas gemensamma egendom till uppbyggelse och andlig förkovran.

Källor: Protokollsböcker och visitationsprotokoll.

Nya kyrkan i Rönnöfors

Omedelbart efter kapellkyrkans brand den 19 januari 1941 upptogs i kyrkorådet frågan om uppförande av ny kyrka i Rönnöfors. Därvid var rådet först för en sammanbyggnad av kyrka och församlingssal. Det vippdrogs då till länsarkitekten Gösta Rollin, Östersund, att upprätta skissritningar till en sådan byggnad. Men redan vid sammanträde med kyrkorådet den 12 december beslutades att hos arkitekt Rollin även anhålla om skissritningar till en särskild kyrkobyggnad i trä.

Den 13 mars 1942 granskades också en del skisser till särskild kyrkobyggnad och beslutades, att den planerade gudstjänstlokalen skulle kallas kyrka och ej kapell. Dessutom uppdrogs den 19 juni 1942, då ytterligare skisser inkommit, till kyrkvärden C A Edholm och kornminister Elov Boman att vid besök i Östersund underhandla med arkitekt Rollin rörande ritningarna till kyrkan och deras vidare utformning i enlighet med alternativ 7. Vid sammanträde den 11 september 1942 förelåg så ett nytt förslag, där arkitekten försökt tillmötesgå olika framställda önskemål. Sedan rådet tagit del av dessa nya skisser, godkändes desamma efter en kort överläggning.

Vid kyrkostämman den 8 november 1942 behandlades så detta ärende, varvid den uttalade sin anslutning till förslaget. Därjämte anmodades arkitekten Gösta Rollin att upprätta beskrivning över förslaget, varefter dessa handlingar åtföljda av karta över kapelltomten och situationsplan skulle översändas till Kungl Byggnadsstyrelsen för en förberedande prövning. I detta skede avstannade dock ärendet. Länsarbetsnämnden hade nämligen låtit förstå, att det på grund av kristidens restriktioner på byggnadsmarknaden skulle vara lättare att erhålla byggnadstillstånd för ett 'mindre församlingshus än för en kyrka, samt att, om församlingshuset finge uppföras, detta Skulle vara tillfyllest för gudstjänstbehov under många år framåt.

Vid kyrkofullmäktiges sammanträde den 20 juni 1943, då frågan om församlingshus i Rönnöfors var uppe för slutgiltig behandling, höjdes dock röster för att även en kyrka borde uppföras så fort det kunde bliva möjligt. Vid samma tillfälle lyckades också kyrkofullmäktiges ledamöter från Rönnöfors, herrar Magnus Rönnögård och Elov Roman, genomdriva, att utbekommet brandstodsbelopp för den brunna kyrkan ej skulle tagas i anspråk för finansieringen till församlingshuset. Detta förfäktades främst med tanke på att uppförandet av en ny kyrka i framtiden ej skulle äventyras.

Till visitationen i november 1947 betonade komminister Olof Ternert i sin ämbetsberättelse för Rönnöfors nödvändigheten av att en ny kyrka uppfördes på den brunnas plats. Vid sammanträde med församlingens förtroendemän lördagen den 22 november 1947 behandlades också denna fråga, varvid framkom olika förslag. Därvid överenskoms, att kyrkorådet skulle verkställa en preliminär utredning av frågan och anskaffa ritningar och kostnadsförslag, dels till en träkyrka, dels till en stenkyrka. Vidare ställdes i utsikt att vittaxering skulle kunna påbörjas kommande år för ändamålet. Över detta löfte uttalade biskop Torsten Rohlin sin glädje vid visitationsstämman påföljande dag. Dock hade han vid besöket i Rönnöfors ställt sig något undrande, huruvida församlingsdelen redan nu kunde vara i behov av en ny kyrka, då den vackra församlingssalen nästan skulle vara tillfyllest såsom gudstjänstlokal.

Vid kyrkorådets sammanträde den 20 januari 1948 upptogs på nytt förberedelsearbetet för kyrkbygget i Rönnöfors. Därvid beslutades det, att rådet åter skulle vända sig till arkitekt Gösta Kollin för erhållande av ritningar, samt skulle tidigare nämnda alternativ 7, som delvis omändrats till skiss 9, fortfarande få ligga till grund för ytterligare omarbetning enligt kyrkorådets önskemål. Dessutom skulle preliminär kostnadsberäkning uppgöras till det nya förslaget. Till att korrespondera och underhandla med arkitekten i detta ärende utsagos kyrkvärden Bertil Wedin och komminister Elov Boman.

Vid kyrkorådets sammanträde den 30 mars 1948 förelåg två skissritningar med åtföljande beskrivningar. Enligt A-förslaget skulle själva kyrkan byggas i trä samt tornet, som skulle vara hörnställt, uppföras i skiffer från orten och med skiffertäckt spira. B-förslaget hade däremot utformats med torn mitt å väst-fasaden samt kyrka och torn helt i trä. Vid detta tillfälle förordade rådet A-förslaget, men fattades inget beslut i saken, då utgiftskalkyl till de olika förslagen ej inkommit. Till ovan nämnda kommitterade uppdrogs att infordra kostnadsberäkningar till de båda förslagen samt därjämte till A-förslaget med skiffertorn och själva kyrkobyggnaden av tegel.

Den 13 maj samma år förelåg kostnadsförslag till följande tre alternativ:

"Förslag A. Träbyggnad med torn av Skiffersten enligt ritningar A och PM febr 1948 med elektrisk värme och lysinstallation, inredning, piporgel, altarprydnad, omkostnader och arvoden c:a Kr. 195 000:–

Förslag A 2. Byggnaden jämte torn helt i fasadtegel, puts invändigt, för övrigt som föregående c:a Kr. ..................................... 220 000:–

Förslag B. Hel träbyggnad enligt ritningar B och PM febr 1948 med torn mitt å västfasaden, för övrigt som föregående c:a Kr .................. 185 000:–"

Kyrkorådet ansåg sig nu för sin del böra förorda, att förslag A 2 lades till grund för uppförande av slutgiltiga ritningar till kyrka i Rönnöfors, sedan beslut om dess uppförande fattats av fullmäktige.

Den 30 maj 1948 behandlades detta ärende av fullmäktige. Efter en längre diskussion framkom tvenne yrkanden, ett om bordläggning av ärendet för vidare utredning samt ett om att 'beslut rörande uppförande av kyrka i Rönnöfors omedelbart skulle fattas av fullmäktige. Det första förslaget vann fullmäktiges gillande. Dessutom bestämdes, att den fortsatta utredningen skulle handhavas av kyrkorådet. Denna fråga upptogs åter till behandling av kyrkofullmäktige den 24 oktober samma år. Kyrkorådet hade därvid föreslagit, att kyrkan skulle byggas, när medel härtill var tillgängliga, samt att ritningar skulle göras i ordning så fort som möjligt i enlighet med kyrkorådets förslag i protokoll av den 13 maj 1948. Efter en ingående diskussion enades fullmäktige om ett principbeslut, att kyrka skulle byggas i Rönnöfors, när medel härför funnos tillgängliga. Dessutom uppdrogs till rådet att införskaffa ytterligare skissritningar, vilka skulle företes inför fullmäktige, samt skulle om möjligt inom två år fullständiga ritningar vara upprättade.

Vid kyrkofullmäktiges sammanträde den 21 maj 1950 företeddes i mars 1950 daterade skisser, beskrivningar och kostnadsberäkningar till kapell i Rönnöfors, uppgjorda av arkitekt John Åkerlund, Stockholm, åt vilken detta uppdrag lämnats av kyrkorådet den 16 september 1949. Enligt detta förslag skulle kyrkan, utformad helt i trä, med inventarier draga en kostnad av kronor 166 000:– samt med tillägg för orgel, kyrkklocka och dopfunt å kronor 20 500:– en totalsumma av kronor 187 300:–. Till jämförelse företeddes även arkitekt Gösta Rollins skissförslag A 2, vilket rådet i maj 1948 beslutat förorda inför kyrkofullmäktige.

Dock hade kyrkorådet nu föreslagit, att fullmäktige skulle frångå arkitekt Rollins förslag samt förordat, att arkitekt John Åkerlunds förslag lades till grund för uppförande av slutgiltiga ritningar till kyrka i Rönnöfors, samt att densamma uppfördes i fasadtegel. Sedan ärendet ventilerats, beslutade fullmäktige att giva arkitekt John Åkerlund, Stockholm, nämnt uppdrag. Dessutom uppdrogs Ät kyrkorådet och dess ordf. att vidarebefordra beslutet och skulle, sedan ritningar m.m. inkommit, dessa föreläggas kyrkofullmäktige för vidare beslut.

Vid kyrkofullmäktiges sammanträde den 27 december 1950 förelåg från arkitekt John Åkerlund fullständiga ritningar och kostnadsberäkningar för en kyrka i tegel. Den hade kostnadsberäknats till 254 000:– kronor med inventarier, kyrkklocka, dopfunt och orgel. I fasadtegel skulle den kosta 256 500:– kronor. Fullmäktige beslutade i enlighet med rådets förslag att godkänna nämnda ritningar för översändande till Kungl. Maj:t med anhållan örn godkännande och fastställelse. Dessutom bestämdes, att kyrkan skulle uppföras i fasadtegel, vilket skulle hållas i ljus färg. Till takbeklädnad skulle användas Offerdalsskiffer i stället för det av arkitekten föreslagna koppartaket. Den 7 februari 1951 kunde så samtliga handlingar genom ordförandens försorg översändas till Konungen.

Dessa ritningar vann emellertid icke Kungl, Byggnadsstyrelsens gillande, utan måste på inrådan av byggnadsrådet R Hjort ett nytt förslag upprättas. På grund härav fördröjdes ärendet en hel del. Men vid kyrkofullmäktiges sammanträde den 27 december 1951 företeddes de nya ritningarna, som upprättats i juli månad av arkitekt Åkerlund. Dessutom hade också nu inkommit arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar. Av handlingarna framgick att kostnaden stigit från 254 000:– till 316 000:– kronor. På förslag av kyrkorådet beslutades att hos Kungl. Byggnadsstyrelsen återtaga tidigare översända handlingar samt hos Kungl. Maj:t anhålla om godkännande och fastställelse av de nya. Samtidigt bestämdes också att byggnadstillstånd skulle sökas. Genom att med största energi påskynda ärendet kunde ordföranden redan första dagarna i januari 1952 översända fullständiga handlingar till vederbörande myndigheter.

En ny väntetid uppstod nu, men användes den för att genom diverse uppvaktningar utverka byggnadstillstånd. Bland annat besökte kyrkoherde Elov Boman och komminister Olof Ternert Länsarbetsnämnden i Östersund och landshövding Torsten Lövgren. Med denne diskuterades också frågan om erhållande av bidrag ur renbetesfonden. Dessutom kontaktade komminister Ternert vid något tillfälle Arbetsmarknadsstyrelsen i Stockholm för att ventilera ärendet.

Vid kyrkofullmäktiges sammanträde den 22 juni 1952 kunde emellertid frågan om ny kyrka i Rönnöfors upptagas till slutligt avgörande. Då företeddes en avskrift av Kungl. Maj:ts nådiga brev till Kungl. Byggnadsstyrelsen av den 9 maj 1952 rörande fastställelse av arkitekt John Åkerlunds förslagsritningar. Dessutom föredrogs Kungl Byggnadsstyrelsens skrivelse av den 6 juni 1952 angående de erinringar, som styrelsens konstruktionsavdelning framlagt i ett PM den 20 mars 1952, enligt vilket bland annat påpekades, att byggnadsarbetena ej finge påbörjas, förrän fullständiga konstruktionsritningar uppgjorts. Därjämte förelåg också Arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse av den 12 juni 1952 om meddelat byggnadstillstånd.

Kyrkorådet hade för ärendets slutbehandling till detta tillfälle framlagt ett förslag i 6 punkter. Till detta framfördes vissa ändringsyrkanden, men segrade efter votering rådets förslag. Nämnda förslag hade följande lydelse:

1. att kyrka bygges i Rönnöfors i enlighet med det av Konungen fastställda förslaget;

2. att byggnadsprojektet för vilket omkring 110 000:– kronor finnes tillgängliga å en kostnadsberäkning på 316.000:– kronor skulle finansieras genom årlig utdebitering av 50.000:– kronor i tre års tid, summa 150.000:– kronor och återstoden 56.500:– kronor beräknas inflyta genom gåvor eller genom ev. upptagande av lån;

3. att ev höjning å kostnadsberäkningssumman hålles nere genom användande av de gamla bänkarna från den brunna kyrkan, samt ansågs även att inköp av dopfunt och ny kyrkklocka kunde få anstå, samt skulle också inköp av ny orgel uppskjutas tills vidare, om löpande kostnader för kyrkan skulle visa tendens att överstiga kostnadsberäkningen;

4. att kyrkorådet befullmäktigas verkställa beslutet;

5. att länsarkitekt T Klarén, Östersund, ombedes omhänderhava kontrollantskapet med kommunens byggnadskontrollant Olof Ekberg som platskontrollant och

6. att arkitekt John Åkerlund, Stockholm, anmodas uppgöra fullständiga entreprenadshandlingar."

I anslutning till dessa beslut uttalade fullmäktige det önskemålet, att kyrkorådet eller av rådet utsedd kommitté i tid skulle företaga nödiga åtgärder för ev upptagande av behövligt lån. Vid detta sammanträde förklarade sig komminister Olof Ternert villig att slutföra sina tidigare påbörjade underhandlingar med bolag och enskilda rörande gåvor till den planerade kyrkan, och accepterades detta erbjudande av fullmäktige.

De förberedande åtgärderna för kyrkobygget i Rönnöfors var nu i det närmaste slutförda, varför kyrkorådet den 16 juli 1952 kunde utse byggnadskommitté. Sedan ordf. och rådets ledamöter i huvudförsamlingen förklarat sig ej böra komma i fråga, utsagos Magnus Rönnögård, Olof Ternert, Bror Eriksson, Birger Janegren samt Ernst P. Sundström. Dessa konstituerade sig sedan med Olof Ternert som ordf., Bror Eriksson kassör och Ernst P Sundström sekr i september samma år diskuterades i rådet frågan om att söka bidrag ur renbetesfonden, och utsåg fullmäktige den 27 december till kontrollant i stället för T. Klarén, som avsagt sig uppdraget, arkitekt Karl-Axel Suwe, Östersund.

Den utsedda kommittén hade nu att utannonsera och infordra anbud, vilket rörande byggnadsarbetena skulle vara kommittén tillhanda den 15 januari 1953. Till denna tidpunkt hade också sex anbud inkommit, och antogs byggmästare Per Olof Olofssons i Landön å kr. 273 900:–, vilket anbud, sedan en del poster fått utgå ur detsamma, justerades till kr. 252 700:–. Den 4 april beslöt kommittén, att erforderliga vvs-installationer skulle bortsättas till rörmontören Olle Nord, Jämtl-Änge, enligt löpande räkning och den 10 maj antogs bland sex anbudsgivare Offerdals Elektriska som entreprenör för de elektriska installationerna för ett belopp å 21 190:– kronor. herr Elliot Panther, Alsen, erhöll sedermera bland 7 anbudsgivare målningsarbetena för kronor 8 200:–. VM kontraktets underskrivande höjdes dock denna anbudssumma genom ytterligare påtaganden.

I mars månad 1953 påbörjades grundarbetena till kyrkan, sedan igångsättningstillstånd erhållits, och söndagen den 7 juni inmurade prosten Gösta Ullberg hörnstenen till den nya kyrkobyggnaden. Redan den 29 september stod kyrkan under tak, och man kunde denna dag celebrera händelsen med en taklagsfest.

Byggnadsarbetena hade alltså gått planenligt. Däremot hade de ekonomiska beräkningarna förryckts, då kommitténs vippdrag att hos Kungl Maj:t söka tillstånd om lån ej fullföljts. Saken hade dock vid flera tillfällen dryftats inom kommittén. Dessutom hade inga pengar bekommits av anslaget ur lappfonden. Kyrkorådet måste därför åter träda till och taga upp dessa båda frågor på nytt 1953, ett år efter dess slutbehandling av dessa ärenden. Den 9 sept 1953 beslutade nämligen kyrkorådet föreslå kyrkofullmäktige att hos Kungl. Maj:t söka prövning och fastställelse av ett lån å 125 000:– kronor för färdigbyggande av kyrkan i Rönnöfors. Därjämte skulle en anhållan göras hos Länsstyrelsen om att ett belopp å 20 000:– kronor utbetalades ur det av Kungl. Maj:t den 29 maj 1953 anvisade beloppet å 25 000:– kronor ur Statens lappfond. Dessutom kom det på kyrkorådets lott att besluta rörande den sanitära anläggningen. Rådet måste också övertaga frågan om användandet och omändringen av de gamla kyrkbänkarna. Ävenså förelåg i rådet och fullmäktige vid flera tillfällen behandling av ärendet rörande erhållande av förskott å det tidigare beslutade lånet och beviljande av extra anslag. Nämnd anhållan till Kungl Maj:t om rätt att upptaga lån översändes genom kyrkorådets ordförande den 23 november 1953 och förelåg medgivandet härom den 12 februari 1954.

Vad det gäller tillkomsten av den nya kyrkklockan lämnas i detta sammanhang en redogörelse. Den G december 1949 hade nedskrivaren av denna uppsats kallats för sjukbesök till f d hem äg Erik Halvarsson i Fiskviken. Vid detta tillfälle skrevs ett testamente, enligt vilket bland annat ett kontant belopp av 5 000:– kronor skulle utgå till fonden för Rönnöfors kyrka. Vid besök hos Halvarsson i december 1953 hade då denne upplyst, att han överlämnat nämnda belopp å arvet som förskott till komminister Olof Ternert för inköp av ny kyrkklocka. Därvid hade han erhållit löfte att få sitt namn å kyrkklockan. I byggnadskommitténs protokoll av den 10 januari 1954, § 4 står också att läsa följande: "När donator Halvarsson, Fiskviken, lovat skänka klocka till kyrkan till ett pris av 5 200:– kronor, beslöt kommittén att snarast beställa denna hos Bergholtz' klockgjuteri, Sigtuna.

Kort härefter hade emellertid konsul Ewald Larsson, Kilafors, lovat donera det behövliga beloppet till en ny kyrkklocka. I införda paragrafer efter två justerade protokoll redogöres för denna sak, samt förklarar byggnadskommitténs ordf., att Erik Halvarsson "medgivit ändring av gåvans användande", varför "kommittén med anledning härav beslöt beställa klocka i enlighet med donator Evald Larssons önskan".

Detta ärende upptogs därefter i juni 1954 till behandling i kyrkorådet. Det hade nämligen vid bouppteckning efter Erik Halvarsson den 14 juni 1954 av bussägaren Olof Nilsson, i hans egenskap av vårdgivare och släkting till den avlidne, påpekats, att Erik Halvarssons förskott å 5 000:– kronor i arvet avsåg kyrkklocka i Rönnöfors med Erik Halvarssons namn därpå. På grund av detta herr Nilssons meddelande och andra informationer ansåg både boutredningsmannen och arvsfondens ombud samt verkställaren av Halvarssons testamente, att kyrkorådet borde kontaktas i denna sak. Detta i all synnerhet då det påpekats, att Halvarsson ej medgivit ändring av sin gåva.

Kyrkorådet ansåg för sin del, att den gamla offerdalingen och hedersmannen borde ha fått kvarstå som donator och fått sitt namn på klockan. På grund därav beslutades att upphängning och uppmonterig under för handen varande omständigheter icke finge ske, då den beställda klockan ej försetts med Erik Halvarssons namn. Med anledning därav skulle kommittén med det snaraste inkomma med yttrande och förslag för sakens ordnande. Detta rådets beslut blev dock icke beaktat, utan uppsattes klockan med Evald Larssons namn.

I juni månad började samtliga arbeten jämte inredning, utsmyckning m.m. vara i det närmaste färdiga. Som rådgivare och behandlare av väggytor hade anlitats konstnären Erik Jerkke, Ålsten. En vacker altarmålning hade utförts av konstnären Torsten Nordberg, Stockholm. Genom förmedling av Nordlunds musikhandel, Härnösand, hade inköpts och byggts en ny orgel av fabrikat Werner Bochs, Kassel, Tyskland. Orgeln hade disponerats av musikdirektör Waldemar Åhlén, Stockholm, med 10 stämmor men med möjlighet till utbyggnad för 14 stämmor. Förut förefintlig glasmålning, föreställande den gode herden, hade inplacerats i korväggen ovanför altarmålningen. De två förutvarande malmkronorna hade renoverats och fyra nya kronor i samma stil hade anskaffats från Erik Jonssons gelbgjuteri, Skara. Dessutom hade minnestavlor uppsatts i vapenhuset.

Allt var nu klart för invigning, och redan vid kyrkofullmäktiges sammanträde den 16 maj började denna detalj att ventileras. Därvid utsågs kyrkoherde E Boman, folkskollärare H Björkqvist och kyrkvärden C A Edholm att jämte byggnadskommittén utforma programmet för denna högtid. Vid sammanträde den 6 juni i Rönnöfors församlingshus fastställdes också riktlinjerna för kyrkoinvigningen.

Invigningssöndagen hade fastställts till den 4 juli. Den ingick med ett strålande sommarväder. Redan tidigt började folk strömma till från när och fjärran och den stilrena, guldgula fasadtegelkyrkan lyste mäktigt och välkomnande mot de nära tusentalet människor, som infunnit sig för att fira högtiden. Invigningen började kl 10 och förrättades av biskop Gunnar Hultgren. Som assistenter fungerade kontraktsprosten Gösta Ullberg, Kall, kyrkoherde Elov Boman, Offerdal, komministrarna J Tjernström, Näskott, Erik Rembrink, Jättendal, samt diakon Sture Forsegård, Mörsil, och kyrkvärdarna Magnus Rönnögård och Jonas Olenäs.

I sitt invigningstal utgick biskopen från psaltaren, psalm 48, vers 10: "Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel." Han uttryckte först sin glädje över att få inviga den nya kyrkan, som tillkommit genom mångas eniga och samfällda ansträngningar under hägnet av Guds nåd. Biskopen sade också bland annat: Denna kyrka är ett bevis på vad givmildhet, skaparglädje och yrkesskicklighet kan åstadkomma. Men om denna byggnad är ett verk av människor, »å är det framförallt ett Herrens tempel, som han vill taga i besittning och bruka för att bevisa sin gudomliga nåd. Därför tacka vi Gud för allt i denna kyrka, som är ägnad att uppenbara hans härlighet.

Vid invigningshögtiden sjöng Offerdals kyrkokör Fädernas kyrka av Aulén och Davids psalm 103 av Wennerberg, varvid konsertsångaren Torsten Hising utförde solopartiet. Domkyrkoorganisten C Håkansson, Härnösand, tjänstgjorde vid orgeln.

Omedelbart efter invigningen följde högmässa med predikan av komminister Ternert och altartjänst av de övriga assisterande prästerna. Även i denna medverkade kyrkokören och konsertsångaren Hising.

Efter högmässan följde en två timmars rast före högtidsgudstjänsten. Församlingen bjöd då alla besökare på kaffe, som fick en strykande åtgång. Men kommitterade hade räknat både med vackert väder och massinvasion, och ingen behövde bli utan.

Senare på eftermiddagen var det särskild högtidsgudstjänst, där prosten Gösta Ullberg predikade över Petrus" första brev 2:5. Han förklarade bl a, att vi människor äro levande stenar i det tempel Gud bygger här på jorden. Komminister Olof Ternert gav sedan en historik över kyrkans tillkomst samt nämnde alla bidragsgivare. Som avslutning på denna minnesrika dag, som sent kommer att glömmas, sjöngs psalmen "Herre signe du och råde".

Offerdals församling stod därefter som värd för middag, anordnad i Rönnöfors prästgård, vid vilken biskopen, assisterande präster, kommittéledamöter, arkitekten, gåvogivare m fl närvoro.

I detta sammanhang är det kanske på sin plats att också nämna något om kostnaderna för kyrkan. För att klargöra detta följer då ett sammandrag av utgifterna, upprättat av byggnadskommitténs kassör Bror Eriksson.

"Byggmästare Olofsson enligt anbud ............ 253 200:–
extra arbeten. .......... 5 335:14
Elektriska installationer enl. anbud .............. 20 600:–
och extra arbeten ....... 2 562:10
Sanitära arbeten enligt anbud .................. 2 500:–
extra ......................... 3.621:10
Målningsarbeten enligt anbud. .................. 8 200:–
extra .......................... 2 502:77
Altar- och dekorationsmålning .................. 12 888:–
Ritningar ..................................... 20 598:25
Kontroll ..................... ................ 6 727:80
Orgel ......................................... 28 400:–
Planeringsarbeten .............................. 9.555:98
Kostnader för högtiden ........................ 2 331:25
Upphängningsarmatur för lillklockan ............ 250:–
Förgyllning av korset .......................... 1 200:–
Lyse och värme under byggnadstiden ............ 1 655:45
Resor, sammanträden. .......................... 708:20
Annonser, porton och div. frakter ................ 464:70
Diverse utgifter ............................... 587:05
Summa kronor 383 887:79

Till summan 383 887:79 kronor kan sedan läggas ytterligare poster, som likviderats direkt genom kyrkokassören, nämligen för ritningar 2 883:83 kronor, till Offerdals elektriska 2 020:11 kronor samt några mindre utlägg å tillsammans c:a 2 000:— kronor, varav följer att de kontanta utläggen genom byggnadskommitténs kassör och kyrkokassören skulle röra sig om 390 791:73 kronor. Av denna summa utgör 330 402:78 kronor församlingens utlägg för kyrkbygget av utdebiterings- och brandstodsmedel samt 60 388:95 kronor gåvomedel. I dessa sist nämnda medel ligger då 25 000: – kronor från lappfonden, som främst tilldelats församlingen genom kyrkorådets medverkan samt 8 388:95 kronor av förut nämnt arv efter Erik Halvarsson, Fiskviken, vilket tillförts fonden för Rönnöfors kyrka genom kyrkoherde Klöv Romans medverkan. Återstoden 27 000: – kronor har tillförts kyrkbygget av gåvor genom komminister Olof Ternert. Häri ingår då 10 000: – kronor från Wifstavarfs AB till altarmålning, 8 000: – kronor från Svenska Cellulosa AB, 5 000: – kronor från Hissmofors AB och 500: – kronor från direktör O. Fried, Stockholm, samt 3 500: – i övriga gåvomedel. Man skulle alltså kunna säga, att i hittills nämnda gåvomedel 28.400: – kronor använts till inköp av orgeln, 10 000: – kronor till altarmålningen och 3 860: – kronor till dekorationsmålning, samt att 18 128: – kronor lagts i själva kyrkobygget, vilket således skulle ha dragit en kostnad av 348 539:78 kronor.

Byggnadskommitténs ordf. har dessutom haft till sitt förfogande minst 8 188:97 kronor. Av dessa medel synes 7 188:97 kronor ha gått till inredning av sakristian samt till kyrkvärdsstolar, textilier, prydnadsföremål m.m. Härtill kan nämnas värdet av den tidigare omskrivna och av konsul Ewald Larsson, Kilafors, Skänkta kyrkklockan å 5 200: – kronor. Senare fick också församlingen genom kyrkvärden Magnus Rönnögårds medverkan från Sundsvalls Enskilda Bank mottaga en vacker dopfunt, värd 5 000: – kr. Sammanfattningsvis skulle då kunna sägas, att gåvomedlen till kyrkan kunna beräknas till 60 388:95 + 7 188:97 + 5 200: – + 5 000: – kronor = 77 777: – kronor. Övriga värdeföremål, som överlämnats i gåvor, såsom stenskulpturen, silverstakar, mässkrudar, kollekthåvar, kormatta, altarmatta m.m. borde också kunna värderas till 9 000: – kr. Gåvosumman skulle då stiga till c: a 87.000: – kronor, varav c: a 49.000: – kronor genom komminister Olof Ternerts medverkan och 38.000: – kronor genom kyrkorådets, kyrkoherde Elov Bomans och kyrkvärden Magnus Rönnögårds medverkan. Själva kyrkan, planeringsarbeten, inventarier, textilier, arkitekt- och konsultarvoden m.m. inräknade, skulle kunna värderas till c: a 409 000: – kronor.

Av denna redogörelse framgår, att Rönnöfors vackra kyrka främst kommit till genom kyrkorådets målmedvetna och ekonomiskt planmässiga arbete för att främja tillkomsten av detta byggnadsprojekt. Även kyrkofullmäktige har alltid haft en välvillig inställning till denna ifråga. Rönnöfors kyrkvärdar har i sin egenskap av ledamöter i kyrkorådet varmt verkat för kyrkfrågans lösande, så ock denna bygds ledamöter i kyrkofullmäktige. Ett förtjänstfullt och intresserat arbete nedlades också under byggnadstiden av byggnadskommittén och har reseersättning utgått till ordf. och ledamöter. Till nämnda insatser får man också räkna en stor allmänhets välvilliga bidrag i form av pengar, vackra gåvor och prydnader till kyrkan.

Så några ord om altartavlan, stenskulpturen och dopfunten.
Altartavlan är en muralmålning, utförd av konstnären Torsten Nordberg, Stockholm. Tavlan är c: a 2,5 x 3,5 meter och visar fyra bibliska -motiv:
Nederst till vänster Såningsmannen, el fyrahanda sädesåkrar, Mark 4.

Överst till vänster Den förlorade sonen, Luk 15. (Som en kuriositet kan nämnas, att även modern i hemmet kommit med i konstnärens framställning). Överst till höger Änkans skärv, Mark. 12. Nederst till höger Den barmhärtige samariten, Luk 10.

Målningen är icke extremt "modernistisk", utan den är hållen i naturalistisk lättfattlig framställning utan symboler och bildar en vacker fond till altaret, vilket den till större delen omgiver. "Altarets levande blommor smälta direkt in i Galiléens kullar."

2. Stenskulpturen, som är placerad på väggen ovanför predikstolen, är c: a 50 cm. hög och i svart färgton. Den torde vara värd c: a 2.(MM): – kronor och är skänkt vid kyrkans invigning av kyrkans arkitekt. Skulpturen är utförd av Ivar Jonsson, Stockholm, med symbolisk framställning: En knäböjande människa under en ängels vingar.

3. Dopfunten är utförd i kolmårdsmarmor år 1955 av skulptören Carl Kimberg, Stockholm, och efter dennes död, fullbordad av bildhuggaren P A Palm, Stockholm. Dess vikt är över 500 kg. Bildfrisen i relief på kupans yttersida föreställer följande tre motiv: Heliga tre konungars tillbedjan, flykten till Egypten samt Jesus välsignar barnen. Dopfunten är, som tidigare nämnts, skänkt av A H Sundsvalls Enskilda bank till minne av dess grundare Erik Berggren från Berge. Den invigdes den 18 december 1955 av kyrkoherde Elof Boman, som i sitt invigningstal utgick från dopfuntens vackra bildspråk. Därefter framfördes ett tack till Sundsvalls Enskilda banks styrelse och dess närvarande representanter med bankdirektör Karl Brinkman i spetsen.

I avsnittet örn kapellet har också beskrivits kyrkogårdens tillkomst, varför även här skall nämnas något om denna kyrkogårds omplacering och utvidgning. Redan vid fullmäktiges sammanträde den 18 maj 1047 ordades om att "utvidgning av Rönnöfors kyrkogårdsområde snart vore en aktuell fråga". I samband med förberedelserna till utvidgningen av huvudförsamlingens kyrkogård uppdrogs åt "Firma Kyrkogårdstjänst", Örebro, att också uppgöra förslagsritningar för Rönnöfors i berörda hänseende. Dessa blev dock aldrig nöjaktigt upprättade, varför kyrkorådet överlämnade uppdraget till trädgårdskonsulent Per Zetterström, Östersund. Dock dröjde det ända till år 195G, innan upprättade 'handlingar till detta ärende förelågo. Då företeddes nämligen i kyrkorådet ritningar till omplanering och utvidgning av Rönnöfors kyrkogård, uppgjorda i maj 1955 samt beskrivning till dessa av den 2 juli 1956 och approximativ kostnadsberäkning å 17 500: – kronor för gamla området och 69 100: – kronor för nya kyrkogården, summa kronor 36 600; –. På grund av de stora kostnaderna ville rådet icke vid detta tillfälle taga slutgiltigt avgörande till frågan. I stället beslutades att på ort och ställe undersöka, huruvida någon billigare lösning vore möjlig. Vid kyrkorådets besök i Rönnöfors den 20 september 1956 beslutades att i enlighet med omplaneringsförslaget av gamla kyrkogården snarast låta verkställa ändring av entrén samt i samband därmed iordningställa de 18 nya gravplatser, som 'härvid skulle utvinnas för att på så sätt möta det mest trängande behovet. Dessutom uppdrogs till ordföranden att rådgöra med trädgårdskonsulent Per Zetterström, huruvida det inte skulle ställa sig billigare att förlägga utvidgningen nordväst om gamla kyrkogården i stället för som planerat sydost om densamma. Detta ledde till att nya ritningar måste upprättas för det nya området. På grund därav kunde först i november 1958 företes ett av Hushållningssällskapets i Östersund trädgårdsavdelning åren 1956 och 1957 upprättat nytt förslag till utvidgning och renovering av Rönnöfors kyrkogård samt därtill hörande orienterande beskrivningar och approximativa kostnadsberäkningar, uppgjorda i november 1958 av trädgårdskonsulent Per Zetterström. Av kostnadsberäkningarna framgick nu att renoveringen skulle draga en kostnad av 19 200: – kronor och utvidgningen ett belopp av 69 000: – kronor, summa kronor 88 200: -. Detta förslag godkändes av fullmäktige den 28 december 1958. Den 12 februari kunde så ordföranden översända samtliga handlingar i ärendet till Kungliga Byggnadsstyrelsen med anhållan om deras godkännande. Förslaget fastställdes av nämnda instans den 5 maj 1959. Under detta år fortsattes och fullbordades omplaneringen av gamla kyrkogården under ledning av trädgårdsmästare John Steen, Nälden. Dessutom utfördes vissa sprängningsarbeten och jordfyllningar m.m. å nya området. Påföljande år färdigställdes utvidgningsområdet, som då dragit en kostnad av c: a 90 000: – kronor. Invigningen ägde rum den 18 september 1960. I strålande brittsommar väder förrättades denna av prosten Gösta Ullberg, som också uttalade sin beundran över den vackra anläggningen.

Efter denna historik om den kyrkliga utvecklingen i Rönnöfors under en tidrymd av ungefär 100 år, kan det till sist med glädje konstateras, att församlingsdelen är väl rustad. Med kännedom om rönnöforsbornas kärlek till sin kyrka kan man också vara förvissad om, att de även i fortsättningen komma att värna och vårda sitt kyrkliga arv till tro och uppbyggelse.

Källor: Protokolls- och kassaböcker.