Åflo är en by i Offerdal, Krokoms kommun, i västra Jämtland. Byn är belägen på Åflobackens syd- och västsluttningar vid Nästån och dess mynning i Hällsjön. Åflo är en gammal jordbruksbygd med ett flertal fortfarande levande bondgårdar. Till Åflo brukar även byarna Åflohammar, Vågen, Holmsved och Petersburg räknas.
Åflo
Foto: Birgitta Fairweather
Historia
Vid Trolltjärnen, på gränsen mellan Åflo och Kaxås, hittades år 1881 en spets av ben. Offerdalsspetsen, som är 8000 år gammal, är det nordligaste fyndet från den äldre stenåldern och det äldsta föremålet som tillverkats i Jämtland. År 1886 hittades i Åflo en myrjärnstacka och en oval spännbuckla från >bronsåldern.
Från runt år 1000 finns en bofast befolkning i Åflo. Byn har enligt folksägen fått sitt namn av att den förste som bosatte sig i byn efter digerdöden, Tor, kom dit när "ån var i flo", det vill säga när Nästån hade högt vattenstånd. Åflo har gett namn åt socknen Offerdal, som från början hette Afflodal. Åflo omtalas första gången år 1410, då en thörkil i aflo var åbo i byn. Den del av byn som i dag kallas Säter omtalas år 1420 då en niclis j saetrom nämns.
Bångåsen ligger vid Mussjön och präglas av jordbruksnäringen. Till Bångåsen brukar även byarna Söderåsen, Ekeberg, Bäcken, Grötom och Gölikläppen räknas samt ibland även Almåsa.
Bångåsbygden har ett aktivt byalag, som går att läsa mer om här på hemsidan.
Bångåsen omtalas första gången år 1420 då en olaff j bungasom uppträder som vittnesman. Redan år 1346 omtalas Öndarus Bunge, vars släkt tros ha gett byn dess namn. Även byn Bäcken förekommer första gången år 1420, då en joan widh bek uppträder som vittne vid en förrättning. Grötom omtalas första gången i mitten på 1500-talet som Gröteme, vilket betyder platsen där det är stenigt. Även byn Ekeberg omtalas första gången i mitten på 1500-talet, då en Jakob i Ekyaebergh nämns. Gölikläppen omnämns år 1568 som Golugklep.
Tidigare har det funnits bl.a. livsmedelsaffärer och skola i Bångåsbygden. Bångåsens gamla skola är i dag en samlingslokal i byn. I början av 1900-talet var Bångaryd en i Offerdal känd dansbana.
Almåsa är omnämns första gången år <1410 som almaas.
Byn ligger vid Almåsaberget och har varit känd för sin slalombacke. Nära byn ligger fågelsjön Almåsatjärnen. På båda sidor om slalombacken finns ett antal s.k. ödesbölen, det vill säga gårdar som var bebodda under medeltiden men som senare har blivit öde. Almåsa är alltså unikt i vårt land och ingår i den del av Offerdalsbygden som av Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har klassats som riksobjekt ur kulturhistorisk och naturvetenskaplig synvinkel.
Till detta kommer Almåsatjärnens fina fågelvärld! Lövskogshagarna väster om byn är dessutom en fröjd att ströva i.
En vy över Berge i Änge
Källa:Peter Starkman
Änge (tidigare Jämtlands Änge) är en tätort i Offerdal. Änge var tidigare huvudort i dåvarande Offerdals landskommun.
Folkmängden år 2005 var 387 personer och arealen samma år var 56 hektar.
Historia
Änge har liksom övriga byar i Offerdals socken en lång historia, präglad av jordbruksnäringen. Byn är belägen vid Näldsjön och omtalas första gången år 1413.
På 1870-talet började ångbåtstrafiken mellan Änge och Nälden, dit järnvägen kom år 1880. Ångbåtstrafiken ledde till ett uppsving för orten som på 1800-talet även utvecklades till kurort. Änge Brunns- och Badanstalt erbjöd olika typer av kallbad, karbad, gyttjebad m.m.
Bredbyn är belägen mellan Tulleråsen och Landön längs länsväg 340 (Fiskevägen).
Skriftliga belägg för byn finns från år 1410, då en thorbiörn i bredhaby omnämns. Byns näringsliv präglas av jord- och skogsbruk. I byn finns bl.a. en bygdegård.
I Bredbyn finns en fin badplats.
Bäcken ligger vackert mellan Änge och Bångåsen.
Här nedan hittar ni ett stycke historia, sammanställt av Bångåsbygdens byalag. Om någon önskar komplettera med text eller bilder, vänligen kontakta Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..
BÄCKEN
Även tidigare nämnts och stavats Beek ,Bekken.
Namnet troligtvis uppkommit av den bäck som rinner från Almåsatjärnen till Mussjön
och som delar byarna Bäcken- Ekeberg . Bäcken även kallad Stockbäcken på gamla kartor.
Efter bäcken fanns ett flertal såg och kvarnar som var igång höst och vår , dessa
ägdes av bönderna i byarna däromkring.
I Bäcken bor idag 21 personer. Vid Folkräkningen år1860 bodde i byn 51 personer .
Ede är beläget mellan Änge och Kaxås
Historia
Byn omnämns första gången år 1494 då en Thordh i Edhan uppträder som vittnesman. Bynamnet kan härledas till det området mellan Hällsjön och Kriken som kan sägas utgöra ett ed (gångställen mellan vatten). I byns utkanter ligger bl.a. Viken, Edefors och Sunnanå. Rösta är en del av Ede som ursprungligen avsåg det nuvarande Prästbordet. Rösta omnämns första gången år 1568 som Röstadh.
Ede har genom historien varit en jordbruksbygd. På 1100-talet blev Ede centrum i socknen genom att Offerdals kyrka byggdes där, mellan de två befolkningscentrumen i väster (Åflo-Kaxås) och i öster (Änge-Rise-Tulleråsen). Ede blev därmed även centrum i Offerdals landskommun fram till början på 1900-talet då Änge övertog den rollen.